Jackson Pollock – action painting, droppmåleri och abstrakt expressionism

Jackson Pollock är den amerikanska konstnär som mer än någon annan förändrade vad en målning kunde vara. När han 1947 lade duken på ateljégolvet i Springs på Long Island och började hälla, droppa och slunga flytande färg över den, övergav han staffliet, penseln och hela den europeiska bildtradition han vuxit upp med. Resultatet blev en konst utan mittpunkt, utan horisont och utan motiv i vanlig mening – en yta av sammanflätade banor där färgen registrerar kroppens rörelse i rummet. Det är därför hans verk fungerar så ovanligt bra som poster: de saknar en enda given läsriktning och tål att betraktas om och om igen.

Pollock levde bara 44 år, mellan 1912 och 1956, och den period då han målade sina berömda droppmålningar varade i knappt fyra år. Ändå har få konstnärskap fått ett så långt efterspel. Hans verk hänger i dag på Metropolitan Museum of Art, MoMA, National Gallery of Art i Washington och National Gallery of Australia, och en av målningarna – Number 17A från 1948 – bytte 2015 ägare för 200 miljoner dollar i en privat affär. I Sverige har Moderna Museet visat honom sedan 1963 och äger ett av de få verk där han lät en figurativ detalj bli kvar mitt i dropparna. Den här sidan går igenom hans liv, tekniken bakom målningarna, de viktigaste verken och hur den abstrakta expressionismens formspråk fungerar som konst i ett svenskt hem.

Innehåll
↓ Vad kännetecknar Jackson Pollocks konst?
↓ Uppväxt, utbildning och vägen till New York
↓ De viktigaste verken
↓ Tekniken bakom droppmåleriet
↓ Lee Krasner och kretsen kring abstrakt expressionism
↓ Arvet, marknaden och Pollock i Sverige
↓ Abstrakt expressionism som konst i hemmet
↓ Tidslinje över Jackson Pollocks liv
↓ Relaterade konstnärer och rörelser
↓ Vanliga frågor om Jackson Pollock

Vad kännetecknar Jackson Pollocks konst?

Jackson Pollocks mogna måleri bygger på tre beslut som var för sig verkar små men tillsammans bröt med flera hundra år av europeisk konst. Han flyttade duken från staffliet till golvet, han bytte ut penseln mot pinnar, härdade borstar och bakspritsar, och han bytte ut oljefärg i tub mot flytande industri- och hushållsemalj av märket Duco. Färgen når därmed aldrig duken via ett verktyg som pressas mot ytan – den faller genom luften. Varje linje är ett avtryck av hur snabbt handen rörde sig, hur högt över duken den befann sig och hur trögflytande färgen var just då.

Konsthistorien kallar resultatet allover-komposition: bilden har ingen mitt, ingen förgrund och ingen bakgrund utan en jämnt fördelad täthet ut till kanterna. Kritikern Clement Greenberg använde begreppet redan i mitten av 1940-talet om Pollocks dukar, och det är i den bemärkelsen hans måleri är radikalare än den europeiska abstraktionen hos exempelvis Wassily Kandinsky, där kompositionen fortfarande organiseras kring tyngdpunkter. Den andra vanliga etiketten, action painting, myntades av kritikern Harold Rosenberg i essän "The American Action Painters" i tidskriften ARTnews i december 1952: duken beskrivs där inte som en yta att avbilda något på, utan som en arena att handla i.

Det är också värt att slå fast vad Pollocks konst inte är. Den är inte slumpmässig. Fysikern Richard Taylor och hans medarbetare publicerade 1999 en analys i tidskriften Nature som visade att droppmålningarnas mönsterbildning har fraktal karaktär, och att den fraktala dimensionen steg successivt från omkring 1,1 i de tidiga dukarna 1943 till omkring 1,7 i verken från 1952. Med andra ord: Pollock förfinade sitt formspråk år för år på ett sätt som går att mäta.

Snabbfakta: Paul Jackson Pollock, född 28 januari 1912 i Cody, Wyoming, död 11 augusti 1956 i Springs, New York, 44 år gammal. Nationalitet: amerikansk. Rörelse: abstrakt expressionism, ofta kallad New York-skolan. Droppmåleriets huvudperiod: 1947–1950. Material: hushålls- och industriemalj på obehandlad duk. Gift 1945 med konstnären Lee Krasner (1908–1984). Viktigaste verk: Mural (1943), Number 17A (1948), Autumn Rhythm: Number 30 (1950), One: Number 31 (1950), Blue Poles (1952). Högsta noterade pris: 200 miljoner dollar för Number 17A vid en privat försäljning 2015.

Uppväxt, utbildning och vägen till New York

Paul Jackson Pollock föddes 28 januari 1912 i Cody, Wyoming, som yngst av fem bröder. Familjen flyttade upprepade gånger mellan Arizona och Kalifornien under hans barndom, och den amerikanska västern – vidderna, ranchlivet och de indianska kulturer han kom i kontakt med – blev en referenspunkt han återvände till hela livet. Han lämnade Wyoming som ettåring men beskrev sig långt senare som en konstnär formad av landskapet snarare än av museerna.

Manual Arts High School och de första åren

Pollock gick på Manual Arts High School i Los Angeles, där läraren Frederick John de St. Vrain Schwankovsky introducerade honom för teosofi och för Jiddu Krishnamurtis föreläsningar. Intresset för det andliga och det undermedvetna kom att bli en konstant. Han relegerades två gånger från skolan, den andra gången 1930, och följde samma år sin äldre bror Charles till New York.

Thomas Hart Benton och Art Students League

Från hösten 1930 studerade Pollock vid Art Students League of New York för Thomas Hart Benton, den regionalistiske muralmålare som hyllade det amerikanska inlandets arbetare och myter. Benton lärde honom att bygga en komposition kring rytmiskt vridna, spiralformade rörelser genom bildytan – ett schema som Benton kallade "the hollow and the bump". Pollock avfärdade senare Bentons motivvärld men den underliggande rytmiken följde med. Benton blev också en faderfigur, och kontakten höll i sig långt efter att eleven gått vidare.

Siqueiros verkstad 1936 och åren med WPA

Två saker avgjorde vad som skulle komma. Den ena var att Pollock 1936 deltog i den mexikanske muralisten David Alfaro Siqueiros experimentverkstad på 14th Street i New York, där konstnärerna arbetade med sprutpistol, lackfärg, sand och tillfälligheter i färgens flöde. Där mötte han för första gången tanken att industriell, flytande färg var ett fullvärdigt konstnärligt material. Den andra var att han mellan 1935 och 1942 var anställd inom Federal Art Project, delprogrammet inom president Franklin D. Roosevelts arbetsmarknadsprogram WPA, som gav honom en dryg lön i månaden och tid att måla. Under samma period gick han i jungiansk psykoterapi, vilket ledde till att han började teckna för att komma åt bildmaterial ur det undermedvetna – en metod besläktad med surrealisternas automatism.

De viktigaste verken

Pollocks produktion delas ofta i tre faser: de mytologiskt laddade, halvfigurativa dukarna 1938–1946, droppmålningarna 1947–1950 och de mörkare, delvis återfigurativa verken 1951–1955. Nedan följer de målningar som oftast lyfts fram som vändpunkter, samtliga med uppgift om var de finns i dag.

Mural (1943) – beställningen som förändrade allt

Konstsamlaren Peggy Guggenheim gav Pollock ett kontrakt 1943 och gav honom samma år sin första separatutställning på galleriet Art of This Century i New York i november. Hon beställde också en målning till entrén i sin bostad på Manhattan: Mural, ungefär 2,4 × 6 meter, den största duk han någonsin målat. Verket har varken mittpunkt eller motiv utan består av en fortlöpande vågrörelse av gula, blå och svarta former. Peggy Guggenheim skänkte det 1948 till University of Iowa, och det ingår sedan dess i Stanley Museum of Art i Iowa City. Målningen genomgick en fyra år lång konservering vid Getty Conservation Institute i Los Angeles och visades där 2014.

Number 17A (1948) och genombrottet i pressen

Number 17A från 1948 är den duk som gjorde Pollock till offentlig person. Den ingick i det fyrsidiga reportage som tidskriften Life publicerade i augusti 1949 under rubriken "Is he the greatest living painter in the United States?" – ett uppslag som på några veckor gjorde en 37-årig konstnär till nationell kändis. Målningen ägdes länge av David Geffen och såldes 2015 privat till investeraren Kenneth C. Griffin för 200 miljoner dollar, vilket vid tillfället var det högsta pris som betalats för en målning över huvud taget.

Autumn Rhythm, One och Lavender Mist (1950)

Året 1950 är höjdpunkten. Under några månader målade Pollock tre av sina största dukar: Autumn Rhythm: Number 30, i dag på Metropolitan Museum of Art i New York, One: Number 31, som ingår i samlingen på Museum of Modern Art, och Lavender Mist: Number 1, som sedan 1976 tillhör National Gallery of Art i Washington. Det är i dessa tre verk som lagerbyggandet är som mest utvecklat: svart emalj bildar en grundstruktur, vitt och silvergrått lägger sig ovanpå, och tunna kastade linjer i brunt, grönt eller rosa binder ihop ytan. Titlarna med siffror var ett medvetet val – Lee Krasner har berättat att paret bytte till nummer just för att ett beskrivande namn skulle få betraktaren att leta efter något föreställande.

Blue Poles (1952) och den australiska affären

Blue Poles, ungefär 2 × 5 meter och målad 1952, är det sena huvudverket. Åtta lutande blå stolpar skär genom en tät väv av orange, gult och silver och ger målningen en vertikal rytm som droppmålningarna från 1950 saknar. I augusti 1973 köpte National Gallery of Australia verket för 2 miljoner dollar, motsvarande omkring 1,3 miljoner australiska dollar, vilket då var det högsta belopp som betalats för en amerikansk målning. Köpet blev en politisk skandal i Australien och debatterades i parlamentet. År 2022 värderades Blue Poles till omkring 500 miljoner australiska dollar och är museets mest värdefulla verk.

"Målningen har ett eget liv. Jag försöker låta det komma fram. Det är bara när jag tappar kontakten med målningen som resultatet blir en röra." – Jackson Pollock, uttalande i tidskriften Possibilities, vintern 1947–1948

Tekniken bakom droppmåleriet

Ateljén var en ombyggd lada bakom huset på Fireplace Road i Springs, dit Pollock och Lee Krasner flyttade i november 1945 efter att ha lånat 2 000 dollar av Peggy Guggenheim till handpenningen. Ladan mätte knappt 6 × 7 meter, vilket i praktiken satte gränsen för hur stora dukar han kunde arbeta med. Golvet finns bevarat och är i dag den mest sedda delen av Pollock-Krasner House and Study Center, som drivs av Stony Brook University och är öppet för besökare under sommarhalvåret.

Duken på golvet

Genom att rulla ut obehandlad duk på golvet kunde Pollock gå runt verket och arbeta från alla fyra sidor. Han beskrev själv fördelen som att han kände sig närmare målningen, nästan som en del av den. Praktiskt innebar det att gravitationen blev ett verktyg: färgen lämnar pinnen eller burken och faller, och linjens tjocklek styrs av avstånd och hastighet i stället för av penselns bredd. Först när duken var klar spändes den upp och beskars, ett moment där Krasner ofta var med och avgjorde var kanten skulle gå.

Emaljfärg, pinnar och bakspritsar

Pollock använde inte konstnärsfärg utan alkydbaserad hushålls- och bilemalj, framför allt Duco och Devoe & Raynolds sortiment, ibland förtunnad så att den rann fritt. Verktygen var härdade penslar, målarpinnar, murslevar och köksredskap som bakspritsar. Konservatorer har senare hittat cigarettfimpar, tändstickor, mynt, spikar och nycklar inbäddade i färgskikten – spår av en ateljé där allt som låg på golvet kunde hamna i målningen. Materialvalet är också anledningen till att verken är krävande att bevara: alkydemalj åldras annorlunda än oljefärg och kan spricka i ett annat tempo än den underliggande duken.

Rytmen, kontrollen och fraktalerna

Det som utifrån ser ut som kaos är resultatet av en fysisk teknik som Pollock övade in. Filmaren och fotografen Hans Namuth dokumenterade honom i arbete under hösten 1950, både i stillbild och på film, och materialet visar en konstnär som rör sig långsamt och stannar upp lika ofta som han kastar färg. Richard Taylors analys i Nature 1999 pekade i samma riktning: mönstren följer en fraktal struktur som upprepar sig i flera skalor, något som är svårt att åstadkomma av en slump. Hastigheten i handleden, färgens viskositet och avståndet till duken samverkar till en linje som inte går att härma med en pensel.

Lee Krasner och kretsen kring abstrakt expressionism

Pollock arbetade inte i ett vakuum. Den amerikanska efterkrigskonsten drevs fram av en tät krets av konstnärer, gallerister och kritiker i New York, och den brytpunkt som Pollocks droppmålningar utgör hade varken uppstått eller uppmärksammats utan dem. Rörelsen som helhet beskrivs närmare på sidan om abstrakt expressionism.

Lee Krasner – konstnär, inte bara maka

Lee Krasner (1908–1984) var en etablerad konstnär med gedigen utbildning från National Academy of Design när hon träffade Pollock 1941. Hon var skolad hos Hans Hofmann och hade en kunskap om europeisk modernism som Pollock saknade. Efter giftermålet 1945 arbetade de i samma hus men i olika utrymmen, och hon fortsatte måla hela livet – hennes collageserie från 1950-talet räknas i dag till periodens starkaste. Krasner förvaltade också dödsboet efter Pollocks bortgång och lade grunden till Pollock-Krasner Foundation, som sedan 1985 delat ut stipendier till konstnärer. Metropolitan Museum of Art visar utställningen "Krasner and Pollock: Past Continuous" 4 oktober 2026 till 31 januari 2027, med över 120 verk från fler än 80 långivare – den första större New York-presentationen av någon av dem på över tjugo år.

Peggy Guggenheim och Betty Parsons

Peggy Guggenheim gav Pollock hans första kontrakt 1943 med en garanterad månadsersättning, vilket i praktiken frigjorde honom från lönearbete. När hon flyttade till Venedig 1947 tog galleristen Betty Parsons över, och det var hos henne droppmålningarna visades första gången i januari 1948. Utställningen sålde dåligt men fick avgörande kritiskt genomslag. Clement Greenberg skrev om Pollock redan 1943 och kom under de följande tio åren att bygga en hel teori om det moderna måleriets utveckling där just Pollocks platthet och allover-yta var slutpunkten.

Rothko, de Kooning och New York-skolan

Kring 1950 samlade den amerikanska efterkrigsmodernismen konstnärer med mycket olika uttryck under samma etikett. Willem de Kooning arbetade gestiskt men höll kvar figuren, medan Mark Rothko gick åt motsatt håll och byggde stora, svävande färgfält utan spår av rörelse. Att de ändå hör ihop beror på en gemensam ambition: att göra måleriet till en direkt erfarenhet snarare än en avbildning. Rötterna finns hos den europeiska surrealismen och dess automatism, som fick fäste i New York när konstnärer som André Breton, Max Ernst och Roberto Matta flydde kriget och bosatte sig i staden.

Arvet, marknaden och Pollock i Sverige

Pollock körde av vägen och omkom nära sitt hem i Springs den 11 augusti 1956, alkoholpåverkad. Han var 44 år. Museum of Modern Art hade redan planerat en mindre översiktsutställning och gjorde om den till en minnesutställning som öppnade i december samma år. Postumt växte hans ställning snabbt, delvis av kulturpolitiska skäl: den amerikanska efterkrigsmodernismen turnerade i Europa som ett bevis på ett fritt konstliv, och Pollock blev dess mest citerade namn.

Hans Namuth och bilden av konstnären

Hans Namuths fotografier och filmer från hösten 1950 formade bilden av Pollock lika mycket som målningarna själva. Sekvensen där han målar på glas, filmad underifrån, blev en av 1900-talets mest reproducerade konstnärsskildringar. Baksidan var att uppmärksamheten låste fast honom i en roll. Efter inspelningen bröt han flera års nykterhet, och produktionen sjönk kraftigt: från omkring femtio målningar 1950 till en handfull per år under de sista säsongerna.

Priserna och samlarmarknaden

Marknaden för Pollock är extremt tunn eftersom nästan alla större verk finns i museisamlingar. De två högsta noteringarna är båda privata affärer: Number 17A för 200 miljoner dollar 2015 och Number 5, 1948 för omkring 140 miljoner dollar 2006. Det högsta offentliga auktionspriset är betydligt lägre – Number 19, 1948 gick för 58,4 miljoner dollar hos Christie's i New York i maj 2013. Skillnaden säger något om hur få verk som faktiskt cirkulerar.

Pollock i Sverige

Sverige var tidigt ute. Moderna Museet i Stockholm visade en separatutställning med Pollocks måleri 27 februari till 15 april 1963 under museichefen Pontus Hultén, bara sju år efter konstnärens bortgång och långt innan flera större europeiska museer gjorde detsamma. Museet äger dessutom The Wooden Horse: Number 10 A från 1948, ett ovanligt verk där ett trähuvud av en leksakshäst sitter fastsatt mitt i den droppade ytan – en av få gånger Pollock lät ett igenkännbart föremål bli kvar i bilden. År 2012 visades fyra av hans målningar från 1947–1949 i utställningen Explosion! Måleri som handling. Verkuppgifterna finns i museets öppna samlingsdatabas hos Moderna Museet, och en översikt av konstnärskapet i museisammanhang ges av Museum of Modern Art.

Abstrakt expressionism som konst i hemmet

Pollocks egna verk finns i museisamlingar och är av upphovsrättsliga skäl inte fritt tillgängliga som reproduktioner, men formspråket han grundlade – den gestiska linjen, den jämnt fyllda ytan, färgen som kropp snarare än beskrivning – är en av de mest användbara utgångspunkterna som finns när man ska välja konst till en bostad. Skälet är enkelt att formulera: en bild utan motiv konkurrerar inte med rummets övriga innehåll. Den ger färg och rörelse utan att berätta en historia som måste läsas varje gång man passerar. I Bozettos sortiment av abstrakta posters hittar du den typen av motiv i flera skalor.

Storleken avgör verkan

Det vanligaste misstaget med gestisk abstraktion är att välja för litet format. Pollocks dukar från 1950 är mellan två och fem meter breda av en anledning: den allover-täta ytan behöver plats för att linjerna ska hinna bli en rytm i stället för ett virrvarr. Hemma översätts det till att en abstrakt komposition som ska hänga ensam sällan bör vara mindre än 50 × 70 centimeter, och att 70 × 100 centimeter ofta gör större verkan över en soffa eller säng än tre mindre motiv bredvid varandra. Räkna med att konstverket täcker ungefär två tredjedelar av möbelns bredd.

Färgtemperatur och ljus

Emaljfärgen Pollock använde gav en glansig, delvis metallisk yta som förändras med ljuset. Motsvarigheten i en bostad är att abstrakta motiv med varma jordtoner, brunt, ockra och tegel klarar sig bra i rum med begränsat dagsljus, medan svalare kompositioner i blått och grått behöver mer ljus för att inte bli tunga. En poster i svartvitt är den säkraste vägen om rummet redan har mycket kulör i textilier och möbler. Vill du i stället att konsten ska vara rummets starkaste kulör fungerar en tydlig färgstark komposition bäst på en i övrigt lugn yta.

Kombinera gestik med grafik

Abstrakt expressionism blir ofta som starkast i sällskap av något stramare. En kombination av ett gestiskt motiv och två renodlat grafiska posters ger en tavelgrupp som håller ihop utan att bli enformig – samma princip som när museer hänger Pollock i närheten av geometrisk abstraktion. Praktiska råd om hur en sådan gruppering byggs upp finns i guiden om att skapa en tavelvägg, och en fördjupning specifikt om den här motivtypen i guiden till abstrakta posters.

Ramval och passepartout

Gestiska motiv mår bra av en smal ram som inte konkurrerar med linjerna. Svart ek eller vitlaserad ek i högst tre centimeters bredd räcker, och en passepartout på fyra till fem centimeter ger bilden luft utan att skala ner den. Undvik breda guldramar – de skapar en museal inramning som drar motivet mot en epok det inte tillhör. Mer om avvägningen finns i artiklarna om att rama in konst och om att välja rätt konst till bostaden.

Tips: Häng ett gestiskt abstrakt motiv där du passerar det snett i stället för rakt framifrån – i en hall, längs en trappa eller vid sidan av en soffgrupp. Pollocks dukar var gjorda för att betraktas i rörelse, och en komposition utan mittpunkt vinner på att mötas i förbifarten. Placera bildens mitt cirka 145 centimeter över golvet, vilket motsvarar normal ögonhöjd för en stående vuxen.

Tidslinje över Jackson Pollocks liv

1912 – Paul Jackson Pollock föds 28 januari i Cody, Wyoming, som yngst av fem söner.

1930 – Flyttar till New York och börjar studera för Thomas Hart Benton vid Art Students League.

1935 – Anställs inom Federal Art Project, en del av WPA, och får fast månadsersättning fram till 1942.

1936 – Deltar i David Alfaro Siqueiros experimentverkstad i New York och möter flytande industrifärg.

1943 – Peggy Guggenheim ger honom kontrakt, första separatutställningen på Art of This Century i november och beställningen av Mural.

1945 – Gifter sig med Lee Krasner i oktober och flyttar i november till Springs på Long Island.

1947 – Börjar systematiskt arbeta med duken på golvet och hälld färg; droppmåleriets genombrott.

1949 – Tidskriften Life publicerar i augusti ett fyrsidigt reportage som gör honom rikskänd.

1950 – Målar Autumn Rhythm, One: Number 31 och Lavender Mist; Hans Namuth dokumenterar arbetet i film och foto.

1952 – Målar Blue Poles; Harold Rosenberg publicerar essän om action painting i ARTnews i december.

1956 – Omkommer 11 augusti i en bilolycka i Springs, 44 år gammal. MoMA öppnar en minnesutställning i december.

1963 – Moderna Museet i Stockholm visar separatutställning 27 februari till 15 april under Pontus Hultén.

1973 – National Gallery of Australia köper Blue Poles för 2 miljoner dollar, då rekord för en amerikansk målning.

2015 – Number 17A byter ägare för 200 miljoner dollar i en privat affär.

2026 – Metropolitan Museum of Art öppnar 4 oktober utställningen "Krasner and Pollock: Past Continuous".

Relaterade konstnärer och rörelser

Jackson Pollock står i mitten av ett nät av konstnärskap som går att följa både bakåt och framåt. Bakåt leder spåren till den abstrakta konstens pionjärer under 1910-talet, där Wassily Kandinsky och Hilma af Klint var först med att helt släppa motivet, och till surrealisternas automatiska teckning som Pollock mötte i New York under krigsåren. Framåt leder de till Mark Rothkos färgfält och till 1960-talets minimalism, som reagerade mot just den gestiska handskriften. Sätter man in honom i ett större sammanhang hör han hemma i den modernism som präglade hela 1900-talet. En grundläggande biografisk översikt finns också hos Wikipedia. Fler fördjupningar om konstnärer och konströrelser samlar vi i Bozettos kunskapsbank.

Vanliga frågor om Jackson Pollock

Vill du bygga vidare på den abstrakta expressionismens formspråk hittar du gestiska och färgstarka motiv bland våra abstrakta posters, och fördjupningar om enskilda mästare i kollektionen med kända konstnärer. Börja med ett stort motiv på den yta du passerar oftast – det är där en komposition utan mittpunkt gör mest nytta.