Realismen – konströrelsens historia, Courbet, Millet och kännetecken

Realismen är den konströrelse som vid mitten av 1800-talet vände blicken bort från gudar, hjältar och historiska drömmar och riktade den mot den vanliga människan, hennes arbete och hennes verklighet. Som poster och konst i det egna hemmet lever realismen kvar i varje ärligt porträtt av en arbetande människa, varje osminkat landskap och varje scen ur vardagen som skildras utan försköning. Rörelsen föddes i Frankrike omkring 1848 ur en övertygelse om att konstnären skulle måla det han faktiskt såg framför sig, inte det förflutnas eller fantasins idealbilder, och den kom att bli en av de mest betydelsefulla vändpunkterna i hela den moderna konsthistorien.

Ingen konstnär förkroppsligar realismen tydligare än fransmannen Gustave Courbet, som med stora, kompromisslösa dukar av bönder, stenhuggare och lantliga begravningar chockade den parisiska konstvärlden. Men realismen var mer än en enda målares uppror. Den rymde Jean-François Millets värdiga bilder av jordbruksarbete, Honoré Daumiers samhällskritiska skarpsyn och en hel generation nordiska målare som förde idéerna vidare till Sverige. Den här faktasidan går på djupet i realismens historia, dess främsta konstnärer, tekniker och bildspråk, och visar hur du kan låta epokens ärliga och jordnära uttryck bli en del av din inredning.

Innehåll
↓ Vad är realismen?
↓ Historisk bakgrund – 1848 och en ny tid
↓ Realismens största konstnärer och verk
↓ Kännetecken, teknik och bildspråk
↓ Realismen i Sverige och Norden
↓ Realismens arv och inflytande
↓ Realismen i hemmet
↓ Tidslinje över realismen
↓ Relaterade konströrelser
↓ Vanliga frågor om realismen

Vad är realismen?

Realismen är den riktning inom bildkonsten som växte fram i Frankrike vid mitten av 1800-talet och som satte den samtida, iakttagbara verkligheten i centrum för konsten. Istället för att måla mytologiska scener, religiösa berättelser eller idealiserade historiska ögonblick vände sig realisterna mot det som fanns runt omkring dem: bönder på fälten, arbetare i städerna, tvätterskor, stenhuggare och vanliga människor i deras egen miljö. Där romantiken hade dyrkat känslan och det sublima, och nyklassicismen den antika ordningen, sökte realismen istället en ärlig och osminkad skildring av livet som det verkligen tedde sig.

Snabbfakta: Epok cirka 1840–1880, med tyngdpunkt i Frankrike. Centralgestalt: Gustave Courbet (1819–1877). Ikoniskt verk: En begravning i Ornans (1849–1850), en monumental duk på cirka 3,15 × 6,68 meter, idag på Musée d'Orsay i Paris. Courbet byggde 1855 sitt eget utställningstält Pavillon du Réalisme vid världsutställningen i Paris och visade där ett fyrtiotal verk. Jean-François Millets Angelus (1857–1859) såldes den 1 juli 1889 för 553 000 francs, då det högsta pris som betalats för ett modernt konstverk. Svensk koppling: konstnärskolonin i Grez-sur-Loing samlade svenska målare från 1874 och framåt, och Opponenterna bildades 1885.

Ordet realism i konstnärlig mening lanserades av Courbet själv, som 1855 satte upp en skylt med texten "Du Réalisme" på sitt eget utställningstält i Paris. Det var ett medvetet stridsrop mot den akademiska konstens ideal och mot den officiella salongens smak. Realismen var till en början nära knuten till en politisk och social medvetenhet: att avbilda arbetande människor med samma allvar och på samma stora dukar som tidigare varit förbehållna kungar och helgon var i sig en provokation mot den rådande samhällsordningen.

Det är viktigt att skilja realismen som historisk rörelse från ordet realistisk i vardaglig mening. Konstnärer hade skildrat verkligheten troget långt tidigare, inte minst under den holländska guldåldern på 1600-talet. Det nya med 1800-talets realism var kombinationen av trogen avbildning och ett medvetet val av samtida, ofta enkla och lågt ansedda motiv, framförda utan idealisering. Realismen var alltså både en teknik och en hållning, en vägran att försköna och en vilja att ge den vanliga människan en plats i den stora konsten.

Historisk bakgrund – 1848 och en ny tid

För att förstå realismen måste man förstå den tid den föddes i. År 1848 svepte en våg av revolutioner över Europa, och i Frankrike störtades kungadömet till förmån för den andra republiken. Arbetarklassen och landsbygdens befolkning trädde fram på den politiska scenen med nya krav på rättvisa och representation. I det klimatet kändes den akademiska konstens gudar och antika hjältar alltmer verklighetsfrämmande. En ny generation konstnärer ville istället spegla den samtid de levde i, med dess sociala spänningar och dess arbetande människor.

Fotografiets genombrott

Samtidigt förändrade en ny uppfinning konstnärernas syn på verkligheten. Fotografiet, som fått sitt offentliga genombrott 1839 genom daguerreotypin, visade att den yttre världen kunde återges med en tidigare oanad exakthet. För många konstnärer blev detta både en utmaning och en inspiration. Om maskinen kunde avbilda verkligheten mekaniskt, vad var då måleriets uppgift? Realisterna svarade genom att omfamna det samtida och det jordnära, och genom att ge sina motiv en tyngd och en mening som fotografiet ännu inte kunde förmedla.

Ett uppror mot salongen

Den franska konstvärlden styrdes vid denna tid av den officiella Salongen och av konstakademien, som premierade historiemåleri, mytologiska motiv och en slät, idealiserad teknik. När Courbet 1850 och 1851 ställde ut sina stora bondemotiv på Salongen blev reaktionen häftig. Kritikerna upprördes över att så enkla och fula motiv gavs ett format som traditionellt varit förbehållet det upphöjda. Denna konflikt mellan realisterna och den akademiska smaken skulle prägla hela epoken och banade väg för de många oberoende utställningar som senare blev impressionisternas kännemärke.

Realismen växte alltså fram i skärningspunkten mellan politisk omvälvning, teknisk förändring och ett konstnärligt uppror. Den var inte enbart en fråga om stil, utan lika mycket om vem konsten skulle handla om och för vem den skapades. Genom att lyfta fram den arbetande människan och den samtida verkligheten öppnade realismen dörren för allt det som senare skulle kallas modern konst, och den gjorde det vid en tidpunkt då samhället självt höll på att förändras i grunden.

Realismens största konstnärer och verk

Realismen bars fram av konstnärer med olika temperament och intressen, men förenade av viljan att skildra sin samtid ärligt. Från Courbets provocerande dukar till Millets värdiga bondescener och Daumiers vassa samhällskritik täckte de tillsammans hela spektrumet av den moderna verkligheten. Nedan följer de namn som mer än några andra definierade epokens bildkonst.

"Visa mig en ängel så målar jag en." – Gustave Courbet, om varför han bara målade det han kunde se

Gustave Courbet – realismens grundare

Gustave Courbet (1819–1877) föddes i Ornans i östra Frankrike och blev rörelsens obestridde ledare och främste teoretiker. Med verk som Stenhuggarna (1849) och den enorma En begravning i Ornans (1849–1850) skildrade han lantbefolkningen i naturlig storlek och utan minsta idealisering. Begravningsscenen, cirka 3,15 meter hög och nästan sju meter bred, chockade Paris när den visades på Salongen 1850–51, eftersom den gav en vanlig lantlig begravning samma monumentala format som annars var reserverat för historiska storverk. Courbets mest kända programförklaring kom 1855, då han byggde sitt eget Pavillon du Réalisme mittemot världsutställningen och där visade omkring fyrtio egna verk, däribland den mångtydiga Målarens ateljé. Stenhuggarna, en av hans viktigaste dukar, gick tyvärr förlorad under bombningen av Dresden 1945, men finns bevarad i fotografier och skisser.

Jean-François Millet – jordbruksarbetets målare

Jean-François Millet (1814–1875) kom från en bondesläkt i Normandie och gjorde det tunga jordbruksarbetet till sitt stora ämne. Han slog sig ner i byn Barbizon vid Fontainebleauskogen, där en hel grupp landskapsmålare samlades i det som kom att kallas Barbizonskolan. Millets bilder av bönder skildrar arbetet med en nästan religiös värdighet. I Angelus (1857–1859) står två bönder med böjda huvuden på ett fält medan aftonringningen ljuder, och i Ärnplockerskorna följer han tre kvinnor som samlar kvarlämnade ax efter skörden. Angelus blev ett av världens mest reproducerade konstverk, och när det såldes på auktion den 1 juli 1889 nådde det den då oerhörda summan 553 000 francs, det högsta pris som dittills betalats för ett modernt verk. Målningen hänger idag på Musée d'Orsay i Paris.

Daumier, Corot och Rosa Bonheur

Realismen rymde många fler röster. Honoré Daumier (1808–1879) var i första hand en skarp karikatyrtecknare som i tusentals litografier granskade det franska samhället, men hans måleri av tredjeklassvagnar och enkla människor gjorde honom till en av epokens mest medkännande skildrare av storstadslivet. Camille Corot band samman Barbizonskolans naturmåleri med en mjukare, mer poetisk ton och blev en viktig länk mellan romantik och realism. Rosa Bonheur (1822–1899) blev en av tidens mest framgångsrika konstnärer med sina noggrant iakttagna djurmålningar, och hennes monumentala Hästmarknaden från 1855 räknas till realismens främsta verk. Tillsammans visar dessa konstnärer hur brett realismen kunde tolkas, från social satir till stillsam naturskildring.

Kännetecken, teknik och bildspråk

Även om realisterna arbetade i olika riktningar går det att urskilja gemensamma drag i deras sätt att måla och att välja motiv. Dessa kännetecken gör att en realistisk målning ofta går att känna igen på sitt jordnära allvar och sin vägran att försköna. En återkommande markör är att motiven är hämtade ur konstnärens egen samtid, ofta daterbara till årtiondena mellan 1840 och 1880.

Samtida motiv utan idealisering

Det mest grundläggande draget hos realismen är valet av samtida, ofta lågt ansedda motiv. Bönder, arbetare, tvätterskor och tiggare fick plats på stora dukar, framställda utan den utjämnande skönhet som akademien krävde. Konstnärerna skydde inte det slitna, det smutsiga eller det vardagliga, utan såg tvärtom en särskild sanning i just dessa motiv. Denna vägran att idealisera var realismens kanske viktigaste och mest provocerande princip, och den skiljde rörelsen skarpt från allt som gått före.

En dämpad, jordnära färgskala

Realisterna arbetade ofta i en återhållen färgskala av bruna, grå, olivgröna och jordiga toner, som förstärkte känslan av verklighet och allvar. Ljuset var sällan det dramatiska strålkastarljus som romantikerna älskade, utan snarare ett jämnt, naturligt dagsljus som föll över fält och verkstäder. Penselföringen kunde vara robust och tydligt synlig, som hos Courbet, som ibland lade på färgen med palettkniv för att ge dukarna en påtaglig materialitet. Denna jordnära färghållning bidrar till att realismens verk ofta upplevs som lugna och tidlösa än idag.

Det monumentala vardagsmotivet

Ett särdrag hos den franska realismen var att ge vardagliga motiv ett format som tidigare varit reserverat för historiemåleriet. Genom att måla bönder och arbetare i naturlig storlek på dukar som kunde bli flera meter breda hävdade realisterna att den vanliga människan var värd samma allvar som gudar och kungar. Detta grepp var både estetiskt och politiskt, och det väckte stark debatt. När Courbets begravningsscen med sina ett fyrtiotal figurer i naturlig storlek visades på Salongen anklagades han för att göra det fula till konst, men just denna omvärdering av motivet blev realismens bestående bidrag till konsthistorien.

Realismen i Sverige och Norden

Den franska realismen fick ett starkt genomslag i Norden, inte minst genom de många skandinaviska konstnärer som sökte sig till Frankrike under 1870- och 1880-talen. Där mötte de både Barbizonskolans arv och den nya naturalismen, och de förde med sig idéerna hem. En central plats i denna historia är den lilla byn Grez-sur-Loing söder om Fontainebleau, dit svenska målare började söka sig redan 1874 med Hugo Salmson som en av de första. På 1880-talet hade byn blivit ett nordiskt konstnärscentrum, där bland andra Carl Larsson, Karl Nordström, Nils Kreuger, Richard Bergh och Karin Bergöö arbetade sida vid sida.

I Grez övergav Carl Larsson, som anlände 1882 fattig och refuserad av salongsjuryn, sitt akademiska oljemåleri till förmån för ett ljust friluftsmåleri i akvarell. För de svenska konstnärerna blev friluftsmåleriet, med sin trogna iakttagelse av naturligt ljus och verklig miljö, en direkt fortsättning på den franska realismens ideal. En viktig förebild var den franske naturalisten Jules Bastien-Lepage, vars sätt att måla lantbefolkningen i dämpat dagsljus fick stort inflytande på nordiska målare som Richard Bergh.

Realismens ideal om ärlighet och samtidsskildring låg också bakom det uppror som kom att kallas Opponenterna. År 1885 samlades åttiofyra unga konstnärer under ledning av bland andra Ernst Josephson i en gemensam protest mot Konstakademiens föråldrade undervisning och dess grepp om utställningsväsendet. Bland dem fanns friluftsmålaren Hugo Birger, känd för Konstnärsfrukost på Ledoyen från 1886, som idag hänger på Göteborgs konstmuseum och som skildrar den skandinaviska konstnärskretsen i Paris. Många av opponenternas verk och de svenska realisternas målningar finns idag i samlingarna på Nationalmuseum i Stockholm, som förvaltar en betydande del av 1880-talets svenska realism och friluftsmåleri.

Realismens arv och inflytande

Realismens betydelse sträcker sig långt bortom dess egen epok. Genom att bryta med den akademiska konstens ideal och rikta blicken mot samtiden lade rörelsen grunden för hela den moderna konstens utveckling. Impressionisterna, som trädde fram under 1870-talet, ärvde realismens vilja att måla den egna tidens verklighet, även om de riktade intresset mot ljuset och det flyktiga ögonblicket snarare än mot det sociala allvaret. Många av impressionisterna, inte minst Édouard Manet, stod i tydlig tacksamhetsskuld till Courbets uppror mot Salongen.

Ur realismen växte också naturalismen fram, en riktning som drev den trogna skildringen av verkligheten ännu längre och som fick sitt starkaste konstnärliga uttryck hos just Bastien-Lepage. Den sociala medvetenheten hos Courbet och Millet lever vidare i all konst som söker skildra samhällets villkor och de utsattas liv. Ännu idag räknas realismen som en av konsthistoriens verkliga vändpunkter, det ögonblick då den vanliga människan för första gången blev ett fullvärdigt ämne för den stora konsten.

Att realismens verk fortfarande talar så starkt till oss beror på deras ärlighet. I en tid full av tillrättalagda och idealiserade bilder erbjuder realismens jordnära allvar en välgörande motvikt. Millets bönder och Courbets stenhuggare bär på en värdighet och en tystnad som känns tidlös, och deras dämpade färgskala och lugna kompositioner gör dem till konstverk man aldrig tröttnar på. Det är också därför realismens motiv fungerar så väl som konst att leva med i vardagen.

Realismen i hemmet

Realismens konst passar förvånansvärt väl i det moderna hemmet, just för att den bygger på lugn, allvar och en dämpad färgskala snarare än på en påträngande dekorativ stil. Ett stillsamt bondemotiv, ett osminkat porträtt eller ett jordnära landskap tillför djup och en känsla av tidlöshet åt ett rum, och de bruna, grå och olivgröna tonerna samspelar väl med både klassisk och skandinavisk inredning. Väljer du en realistisk poster får du ett motiv med tyngd och närvaro – konst att leva med snarare än att bara betrakta i förbifarten.

Så väljer du realistiska motiv

De lugna, jordnära motiven kommer bäst till sin rätt när de får dominera en vägg i ett större format, där den dämpade färgskalan får verka i lugn och ro. Ett realistiskt landskap eller ett värdigt porträtt över en soffa eller matplats skapar en tydlig blickpunkt utan att bli skrikigt. För den som söker den dova tonen passar realismens motiv fint i vår kollektion av svartvita posters, medan de jordnära landskapen hittar sin plats bland våra naturmotiv. Vill du utforska verk signerade epokens och konsthistoriens stora namn finns ett brett urval i kollektionen konstverk av kända konstnärer, och den som söker den nordiska realismen kan börja i vår avdelning för svenska konstverk.

Tips: Låt ett realistiskt motiv få hänga ensamt på en lugn vägg istället för i en tät gruppering. Den dämpade färgskalan och det jordnära allvaret behöver luft omkring sig för att verka fullt ut. En enkel ram i naturträ eller ek förstärker den jordnära tonen, medan en smal svart ram ger en mer grafisk kontrast. Läs mer i vår guide om att rama in konst.

Kombinera med annan konst

Realistiska motiv fungerar väl tillsammans med både botanisk konst och lugna, dämpade landskap i samma jordnära färgskala. Vill du bygga en samling med flera verk kan du blanda ett större motiv med mindre studier i besläktade toner, för en harmonisk helhet med variation. Vår artikel om att skapa en tavelvägg ger konkret vägledning, och för den som vill förstå hur konsten samspelar med rummet i stort finns fler idéer i vår guide om att inreda med posters.

Tänk också på ljuset i rummet när du placerar ett realistiskt motiv. Epokens målningar levde av ett jämnt, naturligt dagsljus, och deras dova toner kommer bäst till sin rätt i ett mjukt, indirekt ljus snarare än i skarpt solljus som kan platta ut nyanserna. Realistiska motiv fungerar utmärkt i matrum, arbetsrum och sovrum, där deras stillsamma och jordnära karaktär bidrar till en rofylld atmosfär och en känsla av äkthet som få andra konströrelser förmår ge.

Tidslinje över realismen

Realismen växte fram gradvis och överlappade med både romantik och tidig impressionism. Följande hållpunkter ger en översikt över epokens viktigaste årtal och händelser.

1839 – Fotografiet får sitt offentliga genombrott genom daguerreotypin och förändrar synen på verklighetsavbildning. 1848 – Februarirevolutionen i Frankrike störtar kungadömet och sätter arbetarklassen i centrum, vilket blir en tändgnista för realismens idévärld. 1849 – Gustave Courbet målar Stenhuggarna och den stora En begravning i Ornans. 1850–51 – Courbets bondemotiv väcker skandal på Parissalongen. 1855 – Courbet bygger sitt eget Pavillon du Réalisme vid världsutställningen och lanserar ordet realism som stridsrop. 1857–1859 – Jean-François Millet målar Angelus i byn Barbizon. 1874 – Hugo Salmson blir en av de första svenska målarna i konstnärskolonin Grez-sur-Loing. 1885 – De svenska Opponenterna gör uppror mot Konstakademien. 1889 – Millets Angelus säljs för 553 000 francs, rekordpris för ett modernt konstverk. Omkring 1880 – Realismen övergår gradvis i naturalism och impressionism, men dess idéer lever vidare.

Relaterade konströrelser

Realismen står i nära släktskap med flera andra epoker och riktningar i konsthistorien. Den växte fram som en reaktion mot romantiken och pekade i sin tur fram mot impressionismen och naturalismen. Vill du sätta realismen i ett större sammanhang är vår översikt över konsthistoriens epoker och rörelser en bra utgångspunkt.

Den som vill förstå vad realismen vände sig emot bör läsa om romantiken, och den som vill följa dess spår framåt bör läsa om impressionismen, som ärvde realismens vilja att skildra den egna samtiden. Utvecklingen fortsatte sedan vidare i postimpressionismen. I Norden fick realismens ideal en egen karaktär, som du kan utforska i vår sida om nordisk konst och hos den svenske visionären och opponenten Ernst Josephson. En komplett översikt över alla våra fördjupningar hittar du i Kunskapsbanken.

Vill du läsa mer i externa auktoritetskällor rekommenderas Wikipedias artikel om realism inom bildkonsten, samt verkbeskrivningen av En begravning i Ornans hos Musée d'Orsay i Paris och samlingarna hos Nationalmuseum i Stockholm.

Vanliga frågor om realismen

Vill du bjuda in realismens ärliga och tidlösa motiv i ditt eget hem? Utforska vår kollektion av svenska konstverk och hitta ett motiv som talar till dig – konst att leva med, dag efter dag.