Abstrakt expressionism – konströrelsens historia, Pollock, Rothko och det amerikanska måleriets genombrott

Abstrakt expressionism är den konströrelse som efter andra världskriget flyttade den moderna konstens tyngdpunkt från Paris till New York och för första gången gjorde amerikanskt måleri världsledande. Under 1940- och 1950-talen samlades en grupp målare i New York kring en ny idé: att en tavla inte behövde avbilda något alls för att vara laddad med känsla, drama och andlighet. I stället skulle själva målandet – gesten, färgen, den fysiska handlingen – bära hela verkets mening. Namn som Jackson Pollock, Mark Rothko och Willem de Kooning blev sinnebilder för en konst som var både storslagen och djupt personlig.

Rörelsen brukar delas i två huvudspår. Det ena är det gestiska, ofta kallat action painting, där färgen slungas, dryps och dras över duken i en synlig registrering av kroppens rörelse. Det andra är färgfältsmåleriet, där stora, meditativa fält av färg svävar mot betraktaren och söker det upphöjda och oändliga. Trots skillnaderna delade konstnärerna en ambition: att skapa en modern, nästan mytisk konst för en tid präglad av krigets skugga och atomålderns ovisshet. Den här sidan går igenom rörelsens historia, dess viktigaste verk och konstnärer, tekniken bakom den, arvet den lämnade och hur du kan använda abstrakt konst i hemmet i dag.

Innehåll
↓ Vad är abstrakt expressionism?
↓ Rörelsens uppkomst och historiska bakgrund
↓ Viktigaste verk och konstnärer
↓ Teknik, stil och konstnärlig signatur
↓ Kulturellt inflytande och arv
↓ Abstrakt expressionism i hemmet
↓ Tidslinje
↓ Relaterade konströrelser
↓ Vanliga frågor

Vad är abstrakt expressionism?

Abstrakt expressionism är ett samlingsnamn för det abstrakta måleri som utvecklades av en grupp amerikanska konstnärer i New York under sent 1940-tal och 1950-tal. Uttrycket användes första gången om amerikansk konst av kritikern Robert Coates i tidskriften The New Yorker 1946. Den grupp konstnärer som förknippas med rörelsen kallas ofta New York-skolan och räknar bland andra Jackson Pollock, Mark Rothko, Willem de Kooning, Barnett Newman, Clyfford Still, Franz Kline, Arshile Gorky, Robert Motherwell och Lee Krasner.

Kärnan i rörelsen är att det abstrakta uttrycket sätts före avbildningen. Konstnärerna hämtade inspiration från surrealismens tanke att konsten ska springa ur det omedvetna, men lämnade drömbilderna bakom sig till förmån för ren form, färg och gest. Kritikern Harold Rosenberg myntade begreppet action painting i essän ”The American Action Painters” i tidskriften ARTnews 1952 och beskrev duken som en arena där konstnären agerar snarare än avbildar. Parallellt formulerade Clement Greenberg försvaret för det renodlat abstrakta och lyfte fram färgfältsmåleriet som måleriets logiska nästa steg. Museum of Modern Art i New York, med Alfred Barr och intendenten Dorothy Miller i spetsen, blev den institution som definierade och spred rörelsen internationellt.

Snabbfakta: Uppkomst New York, cirka 1943–1965. Begreppet användes om amerikansk konst första gången av Robert Coates i The New Yorker 1946. Två huvudinriktningar: action painting och färgfältsmåleri. Action painting namngavs av kritikern Harold Rosenberg 1952. Centrala konstnärer: Pollock, Rothko, de Kooning, Newman, Still, Kline, Krasner. Pollocks drypteknik slog igenom 1947. Willem de Koonings ”Interchange” (1955) såldes privat för cirka 300 miljoner dollar 2015 – ett av världens dyraste konstverk. Moderna Museet i Stockholm visade utställningen ”Explosion! Målning som handling” 2 juni–9 september 2012.

Rörelsens uppkomst och historiska bakgrund

Abstrakt expressionism föddes ur en särskild historisk situation. Under 1930-talet hade många amerikanska konstnärer försörjts av det statliga stödprogrammet inom New Deal, som gav en hel generation möjlighet att arbeta trots depressionens ekonomiska kris. När andra världskriget bröt ut flydde dessutom en rad europeiska modernister till New York, däribland surrealister som André Breton och Max Ernst. Mötet mellan den amerikanska erfarenheten och den europeiska avantgardetraditionen blev avgörande. New York övertog gradvis den roll som konstens huvudstad som Paris tidigare haft.

Från surrealism till abstraktion

De unga New York-målarna fascinerades av surrealisternas automatism – tanken att låta handen röra sig fritt utan medveten kontroll för att nå det undermedvetna. Arshile Gorky blev en brygga mellan Europas surrealism och den nya amerikanska abstraktionen med sina flytande, biomorfa former. Pollock, Rothko och de andra tog metoden vidare men släppte de igenkännbara motiven helt. Kvar blev en konst där själva skapandeprocessen var motivet, och där det personliga uttrycket vägde tyngre än varje regel om komposition och perspektiv.

Många av konstnärerna hämtade även näring ur myter, urgamla symboler och det kollektiva omedvetna, inspirerade av psykologen Carl Jungs idéer. Rothko och Gottlieb målade under tidigt 1940-tal verk med titlar som anspelade på grekisk mytologi, innan de gradvis abstraherade bort allt figurativt. Ambitionen var att nå en universell, tidlös bildvärld som talade direkt till betraktarens innersta, bortom nation, epok och språk. Denna strävan efter det allmänmänskliga skiljer abstrakt expressionism från renodlat formalistisk abstraktion och förklarar varför verken ofta upplevs som laddade med allvar och andlighet.

Kalla kriget och den amerikanska prestigen

Rörelsens genombrott sammanföll med kalla kriget, och konsten fick en oväntad politisk laddning. Det fria, individualistiska amerikanska måleriet framställdes som en motpol till den statligt styrda socialrealismen i Sovjetunionen. Museum of Modern Art bidrog till att sprida rörelsen genom internationella vandringsutställningar under 1950-talet, och abstrakt expressionism blev ett kulturellt visitkort för efterkrigstidens USA. Att en tidigare provinsiell amerikansk konstscen nu satte agendan för hela västvärldens måleri var en historisk vändpunkt som befästes vid decenniets slut.

Viktigaste verk och konstnärer

Abstrakt expressionism rymmer flera mycket olika konstnärskap, men några verk och namn har blivit rörelsens ansikten utåt. Tillsammans visar de hur brett spannet var – från Pollocks explosiva dukar till Rothkos stilla färgfält. Gemensamt för de främsta verken är att de sällan går att uppfatta i reproduktion på samma sätt som i verkligheten: storleken, ytan och färgens djup är en del av upplevelsen. Det är också därför de många gånger beskrivs som konst man måste stå framför, inte bara betrakta på avstånd.

Jackson Pollock och droppmåleriet

Jackson Pollock är rörelsens mest ikoniska namn. Hans genombrott kom 1947 när han lade duken på golvet och började dryppa, hälla och slunga industrifärg över den från alla håll. Resultatet blev täta väv av linjer utan mittpunkt, där ögat aldrig får vila på ett enda ställe. ”Autumn Rhythm (Number 30)” från 1950 räknas som ett av hans främsta verk och tillhör i dag samlingen på Metropolitan Museum of Art i New York. Pollocks hustru, konstnären Lee Krasner, spelade en central roll i att forma hans konstnärskap sedan paret gift sig 1945 och flyttat till Springs på Long Island. Kritikern Clement Greenberg hyllade tidigt Pollock som den störste målaren landet frambringat.

Pollocks största dukar mäter flera meter i bredd och skapades i en ombyggd lada i Springs, där han kunde röra sig fritt runt materialet. Trots det spontana intrycket var arbetet noggrant kontrollerat; Pollock talade själv om att han kunde styra flödet och förneka slumpen. Hans karriär blev kort men intensiv, och han omkom i en bilolycka 1956, endast 44 år gammal, vilket bidrog till att befästa myten om den amerikanska konstnären som en rastlös, romantisk gestalt.

”När jag är inne i mitt måleri är jag inte medveten om vad jag gör. Målningen har ett eget liv. Jag försöker låta det komma fram.” – Jackson Pollock

Mark Rothko och färgfältets stillhet

Där Pollock var explosiv var Mark Rothko meditativ. Hans mogna verk består av två eller tre mjukt kantade rektanglar av färg som svävar ovanpå varandra på en stor duk. Rothko ville att betraktaren skulle stå nära verken och nästan omslutas av dem, och han talade om att måla mänskliga grundkänslor som tragik, extas och undergång. Färgfältsmåleriet han utvecklade tillsammans med Barnett Newman och Clyfford Still sökte det upphöjda och oändliga snarare än gesten. Marknaden har senare bekräftat hans ställning: verket ”Orange, Red, Yellow” (1961) såldes på Christie's för 86,9 miljoner dollar 2012. Du kan läsa mer på vår fördjupningssida om Mark Rothko och färgfältsmåleriet.

Willem de Kooning, Newman och Kline

Willem de Kooning förenade abstraktion med spår av mänsklig gestalt, tydligast i hans omdiskuterade serie ”Woman” från början av 1950-talet. Hans måleri behöll alltid en fysisk, nästan brutal penselföring. De Koonings ställning på konstmarknaden är svindlande: målningen ”Interchange” (1955) bytte ägare i en privat försäljning 2015 för omkring 300 miljoner dollar, då en av de dyraste tavlor som någonsin sålts. Barnett Newman bidrog med sin ”zip” – ett smalt, lodrätt band av färg som delar det stora fältet och skapar rum. Franz Kline reducerade i stället sitt formspråk till kraftfulla svarta penseldrag mot vit botten, som förstorade kalligrafiska gester. Tillsammans visar de hur vitt spann rörelsen rymde inom ramen för ren abstraktion.

Teknik, stil och konstnärlig signatur

Det som förenar abstrakt expressionism är inte ett gemensamt utseende utan en gemensam hållning: att måleriet ska vara en direkt, oförmedlad handling. Ändå går det att urskilja tydliga tekniska drag som skiljer rörelsens två grenar åt. Ett återkommande grepp är den mycket stora duken, som gör att verket omsluter betraktaren i stället för att hänga som ett fönster på väggen. Ett annat är den så kallade allover-kompositionen, där bildytan behandlas jämnt från kant till kant utan en tydlig mittpunkt eller hierarki. Många konstnärer övergav dessutom staffliet och arbetade direkt mot golv eller vägg, vilket suddade ut gränsen mellan måleri och fysisk handling.

Action painting och den synliga gesten

I action painting är den fysiska rörelsen själva verket. Pollock arbetade runt duken på golvet och lät färgen falla i droppar och trådar, en teknik som gjorde hela kroppen till målarverktyg. Franz Kline och den tidige de Kooning arbetade i stället med breda, snabba penseldrag där varje rörelse förblev synlig i det färdiga verket. Gemensamt är att processen aldrig döljs – betraktaren ser exakt hur färgen hamnade där den hamnade, och kan nästan följa konstnärens arm i efterhand. Dukarnas ofta enorma storlek förstärkte känslan av att man mötte en handling snarare än en bild.

Färgfältsmåleri och det upphöjda

Färgfältsmåleriet är gestens motsats. Här suddas penseldragen medvetet ut till förmån för stora, jämna fält där färgen själv blir motivet. Rothko byggde upp sina ytor i tunna, halvgenomskinliga lager så att färgen tycks lysa inifrån. Barnett Newman lät ett enda vertikalt band bryta ett annars enfärgat fält, medan Clyfford Still rev upp sina ytor i taggiga, kartliknande partier. Rothko lackade sällan sina verk och undvek glansiga ytor, just för att färgen skulle andas och tyckas komma inifrån duken snarare än att ligga ovanpå den. Målet var inte dramatik i penselföringen utan en tyst, nästan andaktsfull upplevelse. Storleken spelade även här en avgörande roll: fälten skulle vara så stora att de omslöt betraktaren och skapade ett rum att träda in i.

Kulturellt inflytande och arv

Abstrakt expressionism förändrade inte bara måleriet utan hela synen på vad konst kunde vara. Genom att göra själva handlingen och materialet till innehåll banade rörelsen väg för en rad senare riktningar och flyttade permanent konstvärldens tyngdpunkt över Atlanten. Idén att en konstnärs personliga gest kunde vara verkets hela innehåll blev en frigörande kraft för generationer efteråt, och tanken att storlek och närvaro i sig är uttrycksmedel lever kvar i samtidskonsten. Rörelsens konstnärer visade också att en abstrakt bild kunde bära lika mycket allvar och känsla som den mest dramatiska historiemålning.

Vägen till minimalism och senare konst

Redan under 1960-talet reagerade en yngre generation mot det heta, personliga uttrycket. Färgfältsmåleriets stora, rena ytor pekade dock direkt fram mot minimalismen, som drev reduktionen ännu längre. Samtidigt inspirerade action painting-idén om konst som process de tidiga happenings och performancekonsten. Även popkonstens kritik mot det högtidliga abstrakta måleriet var en direkt reaktion på abstrakt expressionisms dominans. Du kan följa den tråden vidare på vår sida om minimalismen.

Rörelsen i Norden och Sverige

Abstrakt expressionism nådde också Norden. I Sverige finns en tydlig koppling till Moderna Museet i Stockholm, som 2012 visade den uppmärksammade utställningen ”Explosion! Målning som handling” med ett femtiotal konstnärer, däribland Jackson Pollock och den japanska Gutai-gruppen. Museet äger dessutom verk av den svenska abstrakta expressionisten Britta Ringvall, vilket knyter rörelsen till den svenska konsthistorien. Det gestiska, spontana måleriet fick även svenska efterföljare inom det som ibland kallas informell konst, och rörelsens idéer präglar än i dag hur abstrakt konst uppfattas i skandinaviska samlingar och hem.

Kopplingen till Norden går också att förstå genom den skandinaviska förkärleken för renhet, ljus och avskalad form. Färgfältsmåleriets dova, meditativa ytor rimmar väl med den nordiska estetikens strävan efter lugn och balans, vilket kan förklara varför just Rothkos uttryck blivit så omtyckt i svenska hem. Den samtida svenska konstscenen har fortsatt att odla det abstrakta arvet, och rörelsens betoning på material och gest känns igen i mycket av det måleri som visas på gallerier och museer runt om i landet i dag.

Abstrakt expressionism i hemmet

Få konstriktningar passar så väl på väggen i ett modernt hem som abstrakt expressionism. Just för att verken inte avbildar något bestämt fungerar de i rum med skilda stilar, och en enda stor abstrakt tavla kan ge ett helt rum en tydlig konstnärlig riktning. En poster inspirerad av färgfältsmåleri, med lugna fält i dova toner, skapar ett rofyllt intryck i sovrum och vardagsrum, medan ett mer gestiskt motiv med synliga penseldrag ger energi åt en hall eller ett arbetsrum.

En viktig fördel med abstrakt konst är att den låter ögat vila och tanken vandra. Till skillnad från ett tydligt figurativt motiv låser ett abstrakt verk inte fast betraktaren vid en bestämd berättelse, utan bjuder in till egna tolkningar som förändras över tid. Det gör rörelsens uttryck särskilt tacksamt i rum där man vistas länge, som vardagsrum och sovrum. En dovt hållen komposition i grått, ockra och djupt rött ger en tidlös elegans, medan ett verk med klara, mättade färger kan bli den detalj som lyfter ett annars neutralt inrett rum. Kombinera gärna med naturmaterial som trä, lin och keramik för att balansera det abstrakta uttrycket med något jordnära och taktilt.

Tänk på skalan. Abstrakt expressionism handlade om storlek, och samma princip gäller hemma: en generöst tilltagen poster i formatet 50x70 eller 70x100 centimeter gör mer rättvisa åt uttrycket än flera små motiv. Vill du arbeta med färg kan du utgå från en av verkets toner och låta textilier eller detaljer plocka upp den. Hos oss hittar du ett stort urval abstrakta posters, färgstarka motiv i vår kollektion färgbomb samt lugnare uttryck bland våra minimalistiska posters. För den som vill ha en tydlig koppling till rörelsen har vi även en särskild kollektion med Mark Rothko-motiv.

Tips: Låt en stor abstrakt poster hänga ensam på en fri vägg i stället för att trängas i en tavelgruppering. Rörelsens verk är gjorda för att omsluta betraktaren, och de kommer bäst till sin rätt med gott om luft runt omkring. Välj en enkel träram i ek eller en smal svart ram så att färgen och gesten får tala för sig själva.

Vill du fördjupa dig i hur abstrakt konst fungerar på väggen kan du läsa vår guide till abstrakta posters, vår guide till minimalistiska posters och vår text om konst på väggen.

Tidslinje

Abstrakt expressionism växte fram under ungefär två decennier. Den här kronologin visar de viktigaste hållpunkterna från rörelsens rötter till dess sena efterspel.

1935–1943: Amerikanska konstnärer försörjs genom New Deals konstprogram, och europeiska surrealister flyr till New York under kriget. Grunden för en ny amerikansk abstraktion läggs.
1943: Arshile Gorky utvecklar sitt biomorfa, halvabstrakta formspråk och blir en brygga mellan europeisk surrealism och amerikansk abstraktion.
1946: Kritikern Robert Coates använder begreppet abstrakt expressionism om amerikansk konst i The New Yorker.
1947: Jackson Pollock slår igenom med sin dryp- och hällteknik och lägger duken på golvet.
1950: Pollock målar ”Autumn Rhythm (Number 30)”, i dag på Metropolitan Museum of Art.
1952: Harold Rosenberg myntar begreppet action painting i tidskriften ARTnews.
1955: Willem de Kooning målar ”Interchange”, som 2015 säljs privat för omkring 300 miljoner dollar.
1958–1959: Museum of Modern Art sprider rörelsen genom internationella vandringsutställningar under kalla kriget.
1960-talet: Minimalism och popkonst reagerar mot rörelsen, samtidigt som färgfältsmåleriet lever vidare.
2012: Moderna Museet i Stockholm visar ”Explosion! Målning som handling” med Pollock och Gutai-gruppen.

Relaterade konströrelser

Abstrakt expressionism står i nära dialog med flera andra riktningar. Rörelsen växte ur den tidiga abstrakta konsten, vars pionjärer Wassily Kandinsky och Hilma af Klint redan decennier tidigare hade befriat måleriet från motivet. Läs mer om Wassily Kandinsky och om Hilma af Klint, som brukar räknas som en av abstraktionens verkliga föregångare.

Rörelsens metod byggde vidare på surrealismens idéer om det omedvetna, och dess stora rena färgfält pekade fram mot minimalismen. En samlad översikt över alla konströrelser och konstnärer hittar du i vår Kunskapsbank, där abstrakt expressionism sätts in i sitt större sammanhang. För att förstå djupare i historiska sammanhang kan du även fördjupa dig via Wikipedias artikel om abstrakt expressionism och Metropolitan Museum of Arts essä om rörelsen.

Vanliga frågor om abstrakt expressionism

Vill du ta hem känslan av rörelsen? Utforska hela vårt sortiment av abstrakta posters och hitta ett motiv som ger din vägg samma energi och lugn som mästarna en gång eftersträvade.